Regressioner och regressionsterapi i siffror:

Jag får ofta frågor av generell karaktär, angående de regressioner som jag genomfört under åren, t ex vilka det är som kommer till mig och varför de gör det. Mycket enkelt uttryckt kan jag säga det så här, att den övervägande delen (drygt 70%) av dem som söker sig till mig är kvinnor. Positivt är att andelen män har ökat markant de senaste åren, från ca 20% till nästan 30%.

Ålderfördelningen bland kvinnorna har hela tiden varit relativt jämn, medan den bland männen förut var förskjuten mot medelålders och lite äldre män. Kanske berodde det på att det inte ansågs så "tufft" att ta hand om sig själv. Oavsett vilket så är spridningen bland åldrarna numera ganska jämn, även bland männen.

Den absolut dominerande anledningen till att personer söker upp mig är inte, som man först kanske vill tro, problem med ångest, rädslor och fobier. Dessa hittar vi först på andra plats. Den största enskilda orsaken är det som jag sammanfört under rubriken ”relationer”. Hit räknar jag förstås kärleksrelationer, men också de relationer vi har till föräldrar, barn och nära vänner. Här finner vi både problematiska relationer och frågor av typen ”hur kommer det sig att jag funnit den här underbara människan?”.

Därefter kommer problemställningar som främst är relaterade till dåligt självförtroende eller en allmän osäkerhet i vissa situationer. Även rent kroppsliga problem och sjukdomar intar en framskjuten plats bland frågeställningarna, framför allt hos kvinnorna.

Fördelningen bland de ovannämnda är ungefär likadan mellan män och kvinnor. Möjligen har kvinnor allmänt en liten överrepresentation vad gäller osäkerhet inför det motsatta könet och rädsla för att våga ta emot kärlek av andra. Ett annat sätt att uttrycka det kanske är att vi män ibland är mera naiva?

Enligt min statistik säger sig kvinnor också vara mer vilsna och ensamma än männen. Männen uppger sig å andra sidan oftare ha en ospecificerad ångest eller rädsla än vad kvinnor har. (Kanske har kvinnorna oftare ringat in själva orsaken till rädslan, medan männen inte i lika hög grad vet varför de är rädda och osäkra?) Ett problem som nästan uteslutande tycks vara manligt, är svårigheter att prata inför en grupp människor. Antagligen för att kvinnor inte ser detta som något större problem, eller kanske för att de lägger det under kategorin allmän osäkerhet och dåligt självförtroende.

Vad gäller frågan om i hur många av regressionerna personen verkligen kunnat återuppleva en tidigare händelse så har det visat sig att det har fungerat bra eller mycket bra i 90-95% av fallen, utan annat än marginell skillnad mellan män och kvinnor. De sista procenten, som inte har ”fungerat”, går dock inte lottlösa. Även om personen inte med egna ögon har fått återuppleva en orsak till det han/hon har sökt för, så är upp till fyra timmars ostört samtal kring problemet/problemen mycket värdefullt.

Kommentar: Statistiken enligt ovan är baserad på vad personen uppger att han/hon har sökt mig för. De verkliga problemen eller ämnena som senare tagits upp under regressionsterapin kan i många fall avvika eller förändras något under sessionens gång. Jag har ändå valt att dela in min statistik på det här sättet, eftersom det är så som personerna primärt har upplevt sin egen situation.

Jag har med avsikt valt att endast beskriva huvuddragen av resultaten. I många frågor, speciellt vad gäller olika indelningar och undergrupper av t ex rädslor och fobier, medför uppdelningarna i en del fall att resultaten inte blir statistiskt relevanta, utan bara kan betecknas som indikationer.