Några axplock ur statistikens värld:

Jag får ofta frågor av generell karaktär, angående de regressioner som jag genomfört under åren, t ex vilka det är som kommer till mig och varför de gör det. Mycket enkelt uttryckt kan jag säga det så här, att den övervägande delen (drygt 70%) av dem som söker sig till mig är kvinnor. Intressant att nämna är dock att andelen män ökat markant de senaste fem åren, från ca 20% till nästan 30%.

Bland kvinnorna är åldersfördelningen relativt jämn, medan den bland männen är förskjuten mot medelålders och lite äldre män. Vid första påseendet kan detta verka lite märkligt, men jag tror faktiskt att det har med en större vakenhet och mogenhet (!) att göra, som det tar några år för oss män att nå fram till. Tyvärr är det nog så att vi män också gärna skall vara lite ”macho” - speciellt i yngre år - och därför inte så gärna erkänner att vi även har ett inre jag, som kanske behöver tas om hand ibland…

Den absolut dominerande anledningen till att personer söker upp mig är inte, som man först kanske vill tro, problem med ångest, rädslor och fobier. Dessa hittar vi först på andra plats. Den största enskilda orsaken är det som jag sammanfört under rubriken ”relationer”. Här finner vi både problematiska relationer och frågor av typen ”hur kommer det sig att jag funnit den här underbara människan?”.

Därefter kommer problemställningar som främst är relaterade till dåligt självförtroende eller en allmän osäkerhet i vissa situationer. Även rent kroppsliga problem och sjukdomar intar en framskjuten plats bland bland frågeställningarna, framför allt hos kvinnorna.

Fördelningen bland de ovannämnda är ungefär likadan mellan män och kvinnor, medan kvinnor allmänt har en överrepresentation vad gäller osäkerhet inför det motsatta könet och rädsla för att våga ta emot kärlek av andra. Enligt min statistik säger sig kvinnor också vara mer vilsna och ensamma än männen. Männen uppger sig å andra sidan oftare ha en ospecificerad ångest eller rädsla än vad kvinnor har. (Detta förklaras sannolikt till en viss del av att kvinnor oftare tycks ha ringat in orsaken till rädslan, än vad männen lyckas med.) Ett problem som nästan uteslutande tycks vara manligt, är svårigheter att prata inför en grupp människor. Kanske för att kvinnor inte ser detta som något större problem, eller kanske för att de lägger det under kategorin allmän osäkerhet och dåligt självförtroende.

Vad gäller frågan om i hur många av regressionerna personen verkligen kunnat återuppleva en tidigare händelse så har det visat sig att det har fungerat bra i ganska exakt nio fall av tio, utan annat än marginell skillnad mellan män och kvinnor. Det tionde fallet, som inte har ”fungerat”, går dock inte lottlös. Även om personen inte med egna ögon har fått återuppleva en orsak till det han/hon har sökt för, så är upp till fyra timmars ostört samtal kring problemet/problemen oftast mycket värdefulla ändå.

Kommentar: Statistiken enligt ovan är baserad på vad personen uppger att han/hon har sökt mig för. De verkliga problemen eller ämnena som senare tagits upp under regressionsterapin kan i många fall avvika eller förändras något under sessionens gång. Jag har ändå valt att dela in min statistik på det här sättet, eftersom det är så som personerna primärt har upplevt sin egen situation.

Jag har med avsikt valt att endast beskriva huvuddragen av resultaten. I många frågor, speciellt vad gäller olika indelningar och undergrupper av t ex rädslor och fobier, medför uppdelningarna i en del fall att resultaten inte blir statistiskt relevanta, utan endast kan betecknas som indikationer.