Exempel på regressioner och uppnådda resultat:

För att i någon mån försöka beskriva vad som kan uppnås genom att använda regressionen som ett värdefullt terapeutiskt verktyg, har jag här försökt samla en del exempel från olika områden. Samtliga exempel är tagna från min egen verksamhet.

Observera att de beskrivna regressionerna i vissa avseenden är förändrade för att skydda personernas integritet. I en del fall är även könen förändrade av samma anledning.

Att män upplever sig som kvinnor och kvinnor som män, visar dock endast på att vårt eget inre jag – eller själ - inte är knuten till ett bestämt kön, vilket vi gärna vill tro.

Hon återupplever sig, under regressionen, som en synnerligen hunsad kvinna i ett tidigare liv. äktenskapet präglas av idel misshandel och råa våldtäkter. Dessa fortsätter under hela den korta tiden som äktenskapet varar, ända tills den dagen kommer då misshandeln går så långt att hon till sist slås ihjäl av sin make.

I ytterligare ett annat liv får hon uppleva nesan av att brudgummen lämnar henne mitt under bröllopet, alldeles innan själva ceremonin.

Hur ska någon kunna begära att en människa som upplevt så mycket hemskt, skall kunna lita på en man igen?
De undertryckta känslorna som hon burit med sig från de båda liven påverkar hennes undermedvetna i livet idag, alldeles på tok för mycket!

Efter att hon har fått gå igenom det här på nytt och efteråt fått rensa bort alla de negativa känslor som varit förknippade med de här olika händelserna, kan hon åter börja släppa in männen i sitt liv. Hon har skaffat sig en förståelse för uppkomsten av, och orsaken till, de känslor som hon tidigare upplevt för vaga för att kunna göra någonting åt. I och med detta kan hon nu uppleva sitt nuvarande liv, utan de gamla belastningarna. 

Hon går tillbaka till en upplevelse i sin tidiga barndom i det här livet, där hennes far kommer in till henne efter en fest. Han förgriper sig på henne, medan hennes mor ovetande sover i en annan del av huset.

Den traumatiska händelsen medförde att hon helt undertryckte minnet. Trots att hon inte längre kan komma åt minnet själv, har upplevelsen satt så djupa spår i henne att hon inte har kunnat fungera normalt tillsammans med män under hela sitt liv.

Efter det att hon lyckats frigöra upplevelsen från alla sina negativa laddningar så har hon nu börjat kunna fungera mera normalt igen, tillsammans med män.

Hon upplever sig själv som sjöman i början av 1800-talet. Vid ett strandhugg någonstans på andra sidan jordklotet får hon uppleva hur flera av de andra männen i besättningen brutalt våldtar honom (hon var man i det livet).

Känslorna efter detta är så obehagliga och djupa att de förstört det sexuella umgänget med hennes egen man idag.

Så snart hon fått den här förklaringen och dessutom kunnat bearbeta de komplexa undertryckta känslor hon gått och burit på tills nu, upplever hon att hon åter kan låta kärleken till sin man flöda fritt, även i den äktenskapliga sängen.

Han går tillbaka till ett liv som indiankvinna, där han ser sig fly undan ”blekansiktena” i en kanot, tillsammans med sina tre barn. De vita hinner upp henne och stjälper kanoten. Ett av barnen dödas omedelbart, de andra två sjunker ned i den mörka floden. Hon simmar desperat ner för att rädda dem, men drunknar i sitt hopplösa räddningsförsök.

Efter det att han fått en förklaring som hans logik nu kan acceptera, samtidigt som de känslor som belastat honom i situationen har kunnat rensas bort, känner han nu inte några speciella obehag av att simma över djupare vatten.

Kvinnan har levt i ett mycket dåligt förhållande, präglat av misshandel och övergrepp. När hon äntligen lyckats slita sig ur relationen så märker hon att han ibland förföljer henne. Det har till slut hänt så ofta att hon tror sig se honom överallt, även när han inte är där. Resultatet blir en rädsla och en panik som är mycket obehagliga för henne. Den har gått så långt att hon knappt vågar sig ut ur sitt egna hus längre.

Hon går 3-4 år tillbaka i tiden, till några av de scener som inträffade när äktenskapet var som allra mest jobbigt.

Därefter får hon hjälp med att rensa bort alla otäcka och negativa känslor som varit förknippade med händelserna som hon nu återupplevt. När detta är gjort så kommer hon t o m så långt att hon kan förlåta sin f d make för det han gjort henne. I och med detta kan hon fungera normalt igen och känner inte längre rädsla för sin f d make. Han påverkar inte längre henne hennes vardag.

Det här exemplet visar också tydligt att det är lika viktigt att ordentligt bearbeta närliggande händelser, som sådana som ligger mer eller mindre långt tillbaka i tiden. Ju snabbare du tar dig igenom de jobbiga, traumatiska händelserna, desto snabbare kan du ju börja leva på det sätt som du och vi alla förtjänar!!

Hon går tillbaka till sin egen barndom och ser sig själv tillsammans med sin äldre syster i köket. Hon återupplever hur fadern förgriper sig på hennes syster, inte på henne själv.

Vetskapen att det inte var hon personligen som utsatts för övergreppet lyfter ett ok från hennes axlar och relationer till män och till sex förbättras markant.

Det är alltså inte bara upplevelser som drabbat oss personligen, som påverkar våra liv idag!

Under regressionen går hon många hundra år tillbaka, till ett liv som gruvarbetare. Gruvgången, där hon då befinner sig, rasar in och hon kläms fast. Hon dör dock inte direkt, utan tvingas under en lång tid uppleva fasorna av att sitta ohjälpligt fast i ett kolsvart mörker och bara känna hur hennes livsandar alldeles för långsamt slocknar.

Att en sådan här upplevelse, med sina intensiva panikkänslor, sätter djupa spår i hennes undermedvetna är knappast så underligt, eller hur?

Den återupplevda händelsen ger henne nu en möjlighet att ge sina känslor en logisk förklaring. Mörkret är inte längre förknippat med dödsångest och hon har återigen börjat känna att det faktiskt är meningsfullt att visa sina känslor. Den gången väntade hon på döden - idag väntar henne livet!

Han går tillbaka till sin egen barndom, där han som 1-åring sitter i barnvagnen och känner på sig att hans mamma kommer att tvingas lämna bort honom till morföräldrarna. Så sker också.

Smärtan inom honom har suttit kvar ända tills han nu, under regressionsterapin, kunnat få upp den till ytan igen och gjort sig av med den.

Hon går tillbaka till ett liv där hennes barn lämnas bort. Inför den övriga familjen tvingas hon att hålla inne med sina känslor, att inte visa den sorg hon ständigt bär inombords. När hon till slut får möjlighet att möta sin dotter som vuxen så tvingas hon även här hålla inne med glädjen att möta henne, eftersom hon inte får avslöja att det är hon som är hennes biologiska mor.

Genom att ha fått möjligheten att återuppleva detta, förstår hon nu också anledningen till varför hon fortfarande lever kvar i ett mönster av känslor som hon inte tillåter sig att visa, trots att präglingen till detta har sin upprinnelse för så länge sedan.

Efteråt upplever hon en markant förbättrad förmåga att visa såväl positiva som negativa känslor, i och med att hon nu fått ett förklaring till varför hon tidigare kände som hon gjorde och dessutom under terapidelen aktivt fått göra sig fri från alla de negativa känslor som hon så länge gått och burit på.

Hon känner en mycket intensiv samhörighet med sin man. Under regressionen upplever hon att hon levt ett flertal liv tillsammans med honom, de flesta dessutom fyllda av mycket kärlek.

Den intensiva känslan av samhörighet härrör sig från alla dessa liv fyllda av djup kärlek. Därför upplever hon egentligen inte den nuvarande relationen som någonting nytt, utan faktiskt som en fortsättning från de tidigare så goda relationerna.

Han upplever under regressionen ett liv som kvinna och ”oäkting”, där hon ständigt måste vara på sin vakt mot andra som inte bara kastar glåpord efter henne, utan även jagar henne längs bygatorna med stenkastning. Hon kan aldrig tillåta sig att slappna av, av rädsla för vad som då kan hända henne.

Han får även uppleva ett liv som hungrig gatupojke i 1800-talets England, där han framlever sitt liv på och runt omkring en soptipp, även här ständigt på sin vakt.

De båda liven, som vad gäller rädslan och den ständiga osäkerheten, har tydliga paralleller med varandra, har satt djup prägel på honom och förklarar till stora delar hans oförmåga att slappna av idag.